Kategori: Ytterligare fakta & detaljer
September 9th, 2019
Today, September 9th, 2019 is my Mother’s birthday.
My Mother lost her life two years ago due to the abuse she was facing. But I want you all to know how grateful I am to all friends around the world who have shown love, compassion and humanity during the years when she was still alive. I am very grateful to all of you who were part of the Mission to help my Mother and to all of you who had integrity enough to not change your standpoint when some people tried to put doubt in your mind and making it uncomfortable for you to stand up against elder abuse. I am also very grateful to all of you who had civil courage enough to report the abuse, speak up about it and help creating a world where abuse is not accepted. Nothing can be more honorable and there is nothing that is more valuable for the world today. I am proud of having friends like you.
I know that it was uncomfortable for many of you to stand up against the abusers. It has been uncomfortable for me too. But it is not hard for anyone with an honest heart to see who they are. Those who in some way are involved in the abuse will of course deny that abuse occur instead of reporting it. They will discredit people reporting abuse to save themselves. And they will try to discredit posts like this one. As in this case at Levinsgården in Gäddede they proved all this by discrediting people who stood up against elder abuse instead of honoring them, by setting up visiting restrictions to prohibit insight instead of inviting people, by diminishing all the work that was being done instead of being involved against abuse themselves. However, to deny that the abuse of my Mother didn’t happen is nothing to be proud of. And to discredit any part of this Mission says a lot about those people.
When me and my Mother were being discredited and facing made-up accusations spread out in the village (a method often used in order to redirect attention and make someone look untrustworthy as part of denying abuse) a friend who visited my Mother brought it back to the facts with five simple words: “I have seen this too”. These five words made a huge difference for me and my Mother. Instead of looking the other way and by that supporting abuse you can also make a huge difference for someone with these very powerful five words: “I have seen this too”.
I am thankful to everyone who visited my Mother and who treated her like a human. I am thankful to everyone who had a heart big enough to care for her, show her love and defend her when she couldn’t defend herself. And I am thankful to everyone around the world who supported this Mission in words and in actions. You did more than I can mention here. You have all made a huge difference.
Today is my Mother’s birthday. My Mother was a person who was always there for others in need. But when she was in need herself, then no one that she had helped was there for her. Instead many of you were there for her. Friends like you make a difference in the world, just like my Mother did. I would like to ask you to make this day a special day. A day of love, compassion, integrity and civil courage, which summarizes this whole Mission. A day where we stand up against abuse and where we defend those who can’t defend themselves and let them feel that they are human. And if it feels difficult, just remember that the discomfort that you may feel standing up for someone is nothing compared to the suffering of that person being abused, not being able to escape her abusers. Sometimes just five simple and powerful words can make a huge difference, “I have seen this too”.
So, let’s make this a day when we celebrate my Mother and what she stood for. She was a person who found a reason to help others in need instead of putting herself first. If we want to make a difference in the world, then we can all learn from my Mother, because there is a big difference between those who find reasons to help others and those who search for reasons not to help.
Happy Birthday Mom!!!!
You are the best!
******************************
October 12th, 2017
Dear friends,
We have the sad news to tell you that Ida Johansson passed away today.
Unfortunately, she died before her son, Calle Johansson, succeeded with his mission.
R.I.P dear Ida
Person med tydliga stroke-symptom vägras vård av vårdgivare
April 28, 2016
(An English translation follows the Swedish text.)
Ida Johansson, 220909-8744, blev under måndagen den 25 april 2016 mycket dålig och fick primära stroke-symptom. Boenden på Levinsgården reagerade på att något inträffat med Ida. Trots det kallar inte personalen på Levinsgården på ambulans även fast de ser att hon blivit dålig och vet att sådana symptom kräver akut agerande och att det gäller liv och död. Det är oerhört viktigt att den drabbade får vård så fort som möjligt.
När jag anländer senare på kvällen ser jag också samma sak, hennes ansikte är helt förändrat. Höger kind hänger ner liksom höger mungipa. Tungan har dragit ihop sig som en boll och hon har svårt att kontrollera den. Ljuden som kommer ut ur hennes mun är bara sludder. Även vänster hand har påverkats vilket hon visar. Det är blod på ansikte, kudde och i näsan.
Att något allvarligt har hänt är utom alla tvivel. Personalen ringer trots det inte efter ambulans.
Jag ringer själv 112. Ambulans skickas till Ida. Symptomen är lika glasklara när ambulansen anländer. Ida är mycket illa däran. Trots det akuta läget och de tydliga symptomen vägrar ambulansen, efter att ha pratat med personalen på Levinsgården, att ta Ida till sjukhus. Ida tvingas tillbringa natten utan vård på Levinsgården.
På tisdag morgon är Ida i mycket dåligt skick. Distriktsläkare Håkan Jonsson och enhetschef Barbro Blom besöker Ida. De vägrar låta Ida få vård. Håkan Jonsson säger tydligt att han inte tänker låta Ida få åka till sjukhus.
Symptomen är tydliga. Jag har tagit bilder i ett email som jag visar för Håkan. Håkan fortsätter att vägra Ida vård och påstår att inga förändringar har skett trots att både boende på Levinsgården och jag har sett stora förändringar, samt att jag har visat bilder med tydliga bevis på förändring. Efter uppvisande av bildbevis kräver läkaren Håkan Jonsson att jag genast lämnar hans arbetsrum. Han påstår att mitt uppförande inte är acceptabelt och att han inte vill ha ytterligare kontakt med mig.
Material:
Videoklipp innan och efter det inträffade:
Innan: https://goo.gl/TzpjJ8
Efter: https://goo.gl/nhqWia
Bilder från tidpunkten när ambulanspersonalen vägrade ta Ida till sjukhus: https://goo.gl/m4Kg0w
ENGLISH TRANSLATION
Ida Johansson, 220909-8744, was on Monday, April 25, 2016 very poor and had primary stroke symptoms. Accommodation on the farm Levin responded that something happened with Ida. Although it does not call the staff at the Levin farm ambulance even though they see that she was poor and know that such symptoms require emergency action and to regard life and death. It is extremely important that the victims receive care as quickly as possible.
When I arrive later in the evening, I also see the same thing, her face is completely changed. Right cheek hanging down like the right corner of her mouth. Tongue has pulled together like a ball and she has trouble controlling it. The sounds that come out of her mouth are just incoherence. While the left hand was affected as she shows. There is blood on the face, pillow and in the nose.
That something serious has happened is beyond question. The staff call even though it is not an ambulance.
I call yourself 112 ambulance sent to Ida. The symptoms are as crystal clear when the ambulance arrives. Ida is a very bad way. Despite the urgent situation and the obvious symptoms refuse the ambulance, after talking with the staff at the Levin farm, to take Ida to hospital. Ida forced to spend the night without a care in the Levin farm.
On Tuesday morning, Ida is in very poor condition. District Medical Officer Håkan Jonsson and Head Barbro Blom visiting Ida. They refuse to let Ida care. Håkan Jonsson says clearly that he does not intend to let Ida get to go to hospital.
The symptoms are clear. I have taken photos in an email that I show Håkan. Hakan continues to refuse Ida care and states that no changes have taken place despite the fact that both residents of Levin farm and I have seen great changes, and that I have shown pictures with clear evidence of change. After the presentation of photographic evidence requires the doctor Hakan Jonsson I immediately leave his office. He claims that my behavior is not acceptable and that he did not want further contact with me.
Material:
Video clips before and after the incident:
Before: https://goo.gl/TzpjJ8
After: https://goo.gl/nhqWia
Photos from the time the paramedics refused to take Ida to the hospital: https://goo.gl/m4Kg0w
Ida får inte rehab – vanvårdas på äldreboende
8 december 2015
Ida Johansson, 92 år, drabbades av en stroke sommaren 2012. Sedan dess bor hon på särskilda boendet Levinsgården i Gäddede, i Strömsunds kommun i norra Jämtland. Sonen Calle kämpar för att hon ska få rätt vård och rehabilitering.
Ida tappade talförmågan och blev förlamad på höger sida vid stroken i juni 2012. Hennes mentala förmåga är dock intakt och hon kan göra sig väl förstådd. I det akuta skedet fick hon bra vård på lasarettet i Östersunds sjukhus, med både sjukgymnastik och arbetsterapi en till två gånger om dagen, med början redan efter ett dygn då hon låg på strokeakuten. Hon var mycket träningsvillig, uppger Calle.
Sedan skulle Ida få vård på Remonthagens rehabiliteringscenter i Östersund. Men hennes dotter och man stoppade remissen som distriksläkaren i Gäddede hade skrivit. Denne gick med på att skicka Ida till Levinsgården i byn, ett ställe som hon själv uttryckligen hade bett om att aldrig hamna på.
Det finns gott om brister i omvårdnaden på Levinsgården. Calle har kontinuerligt påpekat att Ida och andra boende misshandlas både psykiskt och fysiskt av personalen. Detta har lett till att han motarbetas av både personal och anhöriga, som kallar honom för ”ett arbetsmiljöproblem”. Han har trakasserats och hotats vid flera tillfällen och fått besöksförbud.
Levinsgården hävdar att de har ett strokerehabiliteringsprogram, men det som står i dokumentet äger inte rum.
- Min mor kämpar, men hon mår fruktansvärt dåligt av det hon blir utsatt för. Personalen har möjligen blivit bättre på att dölja vad som pågår på Levinsgården. Men övergreppen och vanvården fortsätter som tidigare, säger Calle om situationen.
Många besökare, däribland jag, kan vittna om hur dålig situationen på Levinsgården är. Här är några exempel:
- Ida tvingas ligga i sängen större delen av tiden, mot sin vilja. Även andra boende lämnas på sina rum större delen av dagen. De har inte tillgång till några aktiviteter eller annan stimulans. Rummen är ljudisolerade och tidvis låsta. Överdriven vila har generellt negativa hälsoeffekter och är mot etablerad praxis för behandling av strokepatienter. Ida isoleras ofta i mörker, vilket ger risk för depression.
- Ida får inte gå på toaletten när hon vill och tvingas ofta göra sina behov i sängen, och ibland ligga i sin egen avföring i timmar. Förutom att det är psykiskt nedbrytande är det en infektionsrisk.
- Ida får stora doser av sömntabletter som Imovane, vilket ofta gör henne klumpig och förvirrad.
- Idas hälsa har förfallit under vistelsen på Levinsgården; hon har obehandlade lung-, hud- och tåinfektioner.
- Munvården är bristfällig. Ofta slarvas det med tandborstningen. Under tiden på boendet har Ida tappat flera tänder och har svårt att äta eftersom hon har så ont i munnen. Detta kan ge infektioner som kan vara livsfarliga vid hennes ålder.
- En stor del av personalen visar ingen respekt mot Ida och de andra boendet. De pratar över huvudet på dem, lyfter och flyttar på dem utan att förvarna eller förklara vad de gör.
- Ida behandlas av personalen och en del av sina anhöriga som om hon inte hade någon mental kapacitet överhuvudtaget, trots att hon tydligt kan visa sitt samtycke och ogillande. Detta tar man oftast inte hänsyn till.
Calle har gjort en rad försök att lyfta problemen hos Strömsunds kommun, överförmyndaren med flera, men de har varit fruktlösa. Flera anmälningar har också gjorts till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, men förutom ett föreläggande om att åtgärda Idas tänder har det inte gett några resultat.
- Vänner till mamma och mig som har besökt Levinsgården har börjat uppvakta politiker, internationella medier och internationella människorättsorganisationer för att försöka förbättra situationen. De lokala medierna har tyvärr inte velat bevaka detta, säger Calle.
Maria Holm
Frilansjournalist
Journaliststudenter grankar Frostviken
November 13, 2015
Skickar här en länk som kanske har ett visst intresse.
Vi har tidigare höjt Gäddede och det lokala engagemanget till skyarna. I dag fick vi se en annan sida. En mörk sida.
Marita Orrmalm Hansson är undersköterska. Hon har tidigare arbetat på Närvården i Gäddede, men allergiproblem tvingade henne att säga upp sig. När hon sedan ville tillbaka var hon inte välkommen. Trots att Närvården var i stora behov av undersköterskor – och Marita, med 17 års erfarenhet, var mer än kvalificerad för arbetet. Vi pratar om Maritas kamp efter svaret på varför hon inte blev anställd – som gjorde henne utfryst, mobbad och till slut tvingade henne att lämna bygden.
Här hittar ni hela artikeln, med tillhörande ljudinslag.
Med vänlig hälsning
Gustaf
Uppdatering den 16 juni 2015
16 juni 2015
Här är några exempel från Levinsgården:
Förlamad efter en Stroke ges en dam Lactulose, vilket är gasbildande. Damen vrider sig så mycket hon kan i fruktasvärda plågor. Men hon ligger på ryggen och kan inte få ut gaserna. Magen sväller upp. Hon gråter och skriker av smärta. Hon stängs in liggande på ryggen i grymma plågor hela natten. Hon kan inte röra sig eller få ut gaserna. Hon gråter och skriker instängd på rummet. Svetten rinner i pannan av de svåra smärtorna. Men hon är instängd hela natten. Varje minut måste ha varit en evighet av plågor. Damen i fråga var 89 år. Förutom de grymma obeskrivliga plågorna under timmar som var evigheter utsattes hon för stor livsfara då gaser hos äldre personer kan ge hjärtstillestånd.
Förlamad och med svälgproblem efter en Stroke där hon förvägrats vård placeras en 90-årig dam den 3 november på rygg efter att hon har blivit kräksjuk. Hon låses in ensam på rummet liggande på rygg. Hon vet att hon inte kan vrida sig om hon skulle behöva kräkas. Hon vet att ingen kan höra hennes rop på hjälp där hon ligger inlåst bakom en ljudisolerad dörr. Hon vet att hon ofta sätter i halsen eftersom hennes svaljfunktion har blivit försämrad av Stroken. Hon vet att hon kommer att behöva kräkas – men hon vet inte när. Det enda hon vet är att när hon behöver kräkas kommer hon nog att kvävas i hennes egna spyor. Hon kräks under natten. Hon har spyor över ansikte, hals, hår och på kudde. Hon överlever, men hon får ligga i sina spyor under natten. Hon är svårt traumatisera av det hon utsatts för. Men hon överlevde…
Förlamad efter en Stroke och med svårigheter att själv borsta sina tänder vägrar personalen att hjälp en 89-årig dam med sina tänder. Hon har fruktansvärd andedräkt på dagarna och hennes obehag i munnen är tydliga. Redan inom en månad börjar hon få fruktansvärd tandvärk. Men hon är förlamad. Hon kan inte ta sig någonstans själv. Hon gråter i smärta, men personalen vägrar att ta henne till tandläkare. Hon har sådana fruktansvärda plågor att hon inte vet var hon ska ta vägen. Men hon är förlamad och hon kan inte ta sig någonstans. Hon kan bara sitta i sin rullstol med dessa grymma plågor som skulle göra vem som helst galen. Hon gråter av obeskrivlig smärta. Efter ytterligare ett par månader börjar hennes tänder lossna och hon har inflammation i tandköttet. Hon har mycket svårt att äta och skriker ibland av plåga när hon försöker tugga något. Då tar personalen henne bort från matbordet och låser in henne på rummet bakom en ljudisolerad dörr där hon ensam sitter i rullstolen och skriker och gråter i obeskrivliga plågor från hennes håliga lösa tänder och inflammationer i tandköttet. Om hon inte äter eller om hon gråter eller skriker av smärta bestraffas hon med isolering – ofta i mörkt rum – tills hon har blivit ”snäll”.
Och hur kommer det sig att de äldre kan bli utsatta för hot om att plågorna ska upprepas utan anledning eller att de ska sättas i isolering ifall de inte kan utföra något som inte står i deras makt?
Pågående rehabiliteringsprojekt för stroke - Reacting AB
2 Mars 2015
Kjell-Erik Söder, VD för rehabiliteringskliniken Reacting AB i Östersund, skickade några resultat från det pågående Stroke-rehabprojektet som han leder.
Klicka här för att ladda ner det svenska dokumentet: RASmöte 16 febr 2015 (1)
Här är den engelska översättningen:
Omslagssida:
Hjärnan kommer att stimuleras. . . . .
Lämplig för ändamålet . . . . . . . . . . .
Sidan 2:
Resultat / Testare i motivations- och utvärderingssyfte / RAS-projekt 2014-2015
TUG : Funktionell gång / benstyrka och rörlighet / resa sig från stolen - gå 3 m framför och sätta sig igen . 10 m: Gånghastighet 6 min: Gångförmåga - antal meter under 6 min / uthållighet
Romberg ( balans) : Postural balansförmåga
Reaktionsförmåga: Reaktionsförmåga Ljud (R1) , alto ltr ljus ( R2) , ljud -va ljus - hö ljus ( R3) Styrka: 1.Hand , vänster el hö, 2.Ben hö + VÄNSTER
Blodtryck : sittande i vila.
Grp 1 ( 8) Grp 2 ( 9)
TUG + 33 % + 35 %
10m + 16 % + 23%
6 min + 34 % + 37 %
Romberg + 85,4 % + 66 %
Reaktionen
R1 +18.9 % + 15.2 %
R2 +19.6 % + 13.8 %
R3 + 26% + 19%
Benstyrka + 22 % + 15 %
Handstyrka +15,3 % + 12 %
Blodtryck lika lägre
Uttalanden från deltagarna: Har lärt mig mer under 3,5 veckor än 6 år inom sjukvården Använder inte käpp när jag går längre Lättare att resa sig från golvet Inte lika trött som tidigare, bättre balans, grannar har sett en skillnad i min utveckling har använt vänster arm mycket bättre
Bra personal och fina toaletter Det gör mig glad att komma hit
Sidan 3:
* " Minskat intag av mediciner (smärta) * Bättre sömn och förmåga att komma till ro
* Ökad flexibilitet och styrka, förbättrad uthållighet och balans
* Mindre smärta och känner mig i bättre allmän form
* Torktumlare håller fokus mycket längre
* Kan rekommendera projektet till andra
* Fått idéer till egna fritidsaktiviteter
* Ökad kunskap om knoppen och kroppen
* Fått ökad kunskap om planering och träning
* Jag känner mig mer motiverad att fortsätta träna och motionera
* Kan nu på gruppträning på Reacting
* I träningsgruppen fick nya och trevliga kamrater - större sammanhållning
* Fina lokaler och kunniga instruktörer
* Bra och stimulerande att träna tillsammans med andra friska människor"
Sista sidan:
Gummistövlar fyllda med vatten för att landa på "rätt"
Bridget har lovat att reaktivera mig efter benbrott. . . .
Ditt steg så . . . . . .Kan det gå . . . .
Tack så mycket!
Vägledning från United HealthCare om eszopiklon
2 mars 2015
FÖR MER FULLSTÄNDIG INFORMATION OM LÄKEMEDLEN, SE DENNA SIDA: ZOPIKLON (IMOVANE)
Dokumentet (Excel) skickades till Dr. Daniel Fierer av United HealthCare. Det finns en tydlig post för att inte använda detta läkemedel under längre tid än 90 dagar. Zopiklon i sig är "moderläkemedlet" till eszopliklon och är inte tillgängligt i USA så det finns inga amerikanska dokument om det läkemedlet, men de är liknande och om något skulle eszopiklon vara ett säkrare läkemedel än det zopiklon som Ida ständigt får.
Du kan ladda ner hela dokumentet här: PATH_Högriskläkemedel Crosswalk
Du hittar det specifika objektet på flik 2 i Excel-dokumentet. Här är ett klipp och klistra av de viktigaste detaljerna:
Terapeutisk kategori:
Hypnotika som inte är bensodiazepiner
Hög risk
Läkemedel:
Inkluderas när kumulativ
dagsförbrukning är >90 dagar.
-Eszopiklon
- Zolpidem
- Zaleplon
Läkemedelsrisk:
Bensodiazepin-receptoragonister
som har biverkningar som liknar dem
som för bensodiazepiner hos äldre
äldre vuxna (t.ex. delirium, fall, frakturer);
minimal förbättring av sömnens latens
och varaktighet.
Alternativ:
Sömnlöshet, rekommendera:
- Trazodon i låg dos
- Ramelteon (Rozerem)
Anteckningar på läkemedelslistan:
Trazodon är täckt över
alla UnitedHealthcare Medicare
formulär. Vänligen hänvisa till specifik
formulär för täckning / kopia detaljer
för Rozerem.
Som ytterligare exempel på att detta inte bara är några få läkare som Calle
har pratat med, den australiensiska regeringen (bland andra) håller också
med att Zopiclone/imovane inte bör ges till strokepatienter:
http://www.betterhealth.vic.gov.au/bhcv2/bhcmed.nsf/pages/swcimova/$File/swcimova.pdf
Och dessutom, som Calle noterar, inte till äldre och absolut inte under så lång tid.
SE DENNA SIDA: ZOPIKLON (IMOVANE)
Uppdatering från Calle Johansson - 23 februari
23 februari, 2015
Det har fortfarande inte skett någon förändring:
Hon [Ida] är inlåst, isolerad i ett mörkt rum, vägras gå på toaletten, straffas och isoleras när hon klagar eller gråter över misshandeln, vägras äta med andra, drogas till okontaktbarhet (hon får Zopiclone 7,5 mg VARJE kväll), etc...
Ida drogad, okontaktbar.
2 februari 2015
Mamma hade bajsat i sina byxor. Jag vet inte hur länge hon hade legat i detta. De har bytt blöjor på henne nu. Det stinker i hennes rum, men inte i badrummet. Jag tror inte att de ens tog upp henne ur sängen.
3 februari 2015
De har lagt mamma i sängen i ett mörkt rum.
De har lagt henne i sängen i ett mörkt rum, inte tagit henne till badrummet och de har drogat henne.
4 februari 2015
Mamma låg i sängen i ett mörkt rum när vi kom dit vid 16-tiden.
Hon var ensam i mörkret och skrek. Ingen kom för att se henne från personalen.
Det var 5 av personalen på kontoret. Ändå var det ingen som brydde sig tillräckligt för att se varför mamma skrek. Och de brydde sig inte om att de hade placerat henne i mörkret mitt på dagen - vem vet när.
Ingen av de andra boende var någonstans. De uppmuntrar inte till några aktiviteter eller sociala interaktioner här. Är detta ett fängelse?
Detta kallas tortyr i alla andra situationer. För en gammal eller skadad person är det långt mer än så.
Senare samma dag.
De har lagt mamma i sängen.
Hon skriker.
8 februari 2015
Mamma låg instängd i sängen i ett mörkt rum och skrek så att jag kunde höra det i korridoren när jag kom. Ingen brydde sig om att bry sig om det. Vansinnigt! Mamma får inte komma upp till middagen.
9 februari 2015
Mamma ligger i sängen i mörkret. Hemsk bajsstank i hennes rum. Jag vet inte hur någon kan överleva i den här stanken. De har dörren stängd istället för att vädra ut. Mamma är instängd i den här stanken. Fruktansvärt! Ingen lukt i badrummet dock. Hon tvingades göra i sina byxor igen troligen i sängen.
10 februari 2015
Mamma i sängen i mörkret drogad med dörren stängd när jag kom hit före 7:40pm.
Hon var glad att se mig, men hon är MYCKET drogad.
Kjell Söder ringde. Mamma ville prata med honom, men hon kunde inte. Hon var för drogad. Riktigt galen igen i kväll.
Kjell vill hjälpa till.
Vi måste få ut mamma från Levinsgården så fort som möjligt. Kan du hjälpa till?
11 februari 2015
Mamma drogades och lades till sängs i ett mörkt rum innan jag kom hit. Vem vet när...
Dörren till hennes rum var stängd.
14 februari 2015
Mamma var redan drogad när jag kom hit.
18 februari 2015
Mamma i isoleringscell. De hade lagt henne i sängen i ett mörkt rum och stängt in henne. Detta var före kl. 19.00. Jag vet inte om hon ens har varit uppe den här kvällen. Hon var redan i pyjamas när jag kom hit och hon är helt borta, drogad. Hon ger ifrån sig ljud men reagerar inte på någonting.
En timme senare.
De gjorde mammas rum helt mörkt och lade henne i sängen och drogade henne. Sedan stängde de den ljudisolerade dörren så att de inte kunde höra mammas ljud och kamp för att andas.
Sjuka människor. Så sjuka!
Ytterligare en timme senare.
Ingen fika för mamma ikväll.
Hon är fortfarande så drogad att hon inte reagerar på någonting. Hon är mycket orolig när de drogar henne. Hon rör sig, ger ifrån sig ljud och skriker. Men hon är så drogad att hon inte kan reagera på någonting som hon ser eller hör.
Det är fruktansvärt att se detta.
Ytterligare en timme senare.
Fortfarande helt okontaktbar.
20 februari 2015
Mamma ligger i sängen i ett mörkt rum och är helt drogad. Hon tittar på mig men är helt okontaktbar.
Hon är galen.
Hon ligger och gör ljud och de har satt på musik och stängt in henne.
De andra sitter och fikar.
Musiken har varit på sedan 18.40.
Hon lades till sängs innan dess.
Igår fick hon inte komma upp till lunch.
21 februari 2015
Mamma har mycket ont i magen. Hon vägrar att gå på toaletten. Hon har inte bajsat på 7 dagar. Den 14 februari var sista gången. Mamma har stora plågor och hon lider. Jag ringde pappa. Han vägrar att hjälpa henne. Han la på luren.
Vad kan jag göra nu?
Allt detta stämmer väl överens med hur året började. Den 1 januari:
Personalen hävdar att mamma inte behövde gå på toaletten. Mammas rum stinker av kiss när vi kommer in. Pappa bekräftar. Han bryr sig dock inte om att personalen ljög och att de vägrade henne att gå på toaletten. Han kommer inte att vidta några åtgärder.
Även från Idas son, Calle Johansson:
Zopiclone (Imovane)
Mamma har fått minst 7,5 mg Zopiklon varje dag sedan åtminstone den 16 september 2014, se protokollet nedan.
Vi vet att de har gett mamma sömntabletter och eventuellt andra droger (Sobril, Stesolid, Citalopram) utan att sätta detta i mammas journaler. Cecilia har också bevittnat detta. Det har också funnits indikationer på att de har gett mamma mer än 7,5 mg. Så det är möjligt att hon har fått mer och det är känt att hon har fått Zopiclone (Imovane) när de har förnekat det och inte satt det i hennes journaler. Men vi har detta register:
Zopiclone (Imovane) gavs först till mamma under hösten 2012 strax efter hennes stroke. Det bekräftades av personalen initialt och förnekades sedan fram till sommaren 2014 när jag konfronterade dem med bevis och andra uttalanden från personalen. Vi har detta från maj 2013:
Mamma hade INTE några problem med att sova. Jag tillbringade varje natt med henne i Östersund den första veckan efter hennes stroke. Jag tillbringade också flera nätter inledningsvis på Levinsgården. Mamma hade inga problem med att sova. Hon vaknade dock vid femtiden på morgonen, som hon alltid gjorde även före sin stroke, och behövde gå på toaletten. Levinsgården vägrade mamma att gå på toaletten, vilket fick mamma att gråta och föra oväsen och få panik tills hon inte kunde hålla sig längre utan var tvungen att kissa i sängen. Efter att hon gjort det var hon helt förkrossad och kunde stirra i taket i ett par timmar. Hon hade inga sömnproblem, men hon förde oväsen och försökte ta sig upp ur sängen när hon behövde gå på toaletten, vilket var mycket normalt för henne även före stroken.
Motiveringen från läkaren, sjuksköterskorna och pappa är att mamma inte kan sova utan sömntabletter. De visste alla mycket väl att mamma behövde gå på toaletten på natten, men de vägrade henne att gå och gav henne sömntabletter och hävdade att hon inte kunde sova. Sedan använde de också detta mot henne på dagarna när de vägrade henne att gå upp ur sängen och hävdade att hon var för trött för att gå upp.
Inbjudan till rehabilitering från Reacting AB Rehabiliteringsklinik
17 februari 2015
I detta brev uppmanar Kjell-Erik Söder, VD för Rehabiliteringskliniken Reacting AB i Östersund, tydligt Ida Johansson att komma till kliniken. Det är bara Idas dotter och make (se: Vem är inblandad) som hindrar henne från att åka dit och få den vård hon förtjänar.
Bäste Calle Johansson !
Får härmed lämna svar på Din förfrågan om Reacting AB:s möjlighet att under begränsad tid möta Din mamma Ida, som i nuläget sedan några år finns på ett åldringsboende i Gäddede, där hon har ett eget rum för boende och allmän tillsyn.
Har också informerats om vissa problem i kommunikationer och synsätt mellan Dig Calle och personal vid aktuellt boende.
Som vi förstått har Du en önskan att Ida skulle få ta del och möjlighet att under vårt ledarskap bistå i försök att reaktivera henne – ge impulser till fortsatt extra stimulering, dels under tid vid vår anläggning men även efter hemgång och då på ett individanpassat sätt.
Såväl nationell som internationell expertis i neurologiska problemhanteringar utgör en del av vår stomme då det gäller att ta sig an olika personers framtida möjligheter i en ev väg mot en reaktivering och ett bättre välbefinnande.
Poängterar att vi inte bedriver sjukvård utan våra insatser kan ses som friskvårdande insatser där senaste rönen i kliniskt arbete och forskning i neurologiska frågor utgör grund för våra insatser, som sker utifrån varje enskild persons potential och aktuell status.
Reacting AB bedriver sedan en tid tillbaka ett reaktiveringsprojekt som en ideell förening, RAS , upphandlat hos oss efter att ha erhållit bidrag från Allmänna Arvsfonden.
Anmälningar till deltagande i detta projekt har så stor anhopning i nuläget att Din förfrågan Calle inte kan beaktas inom detta projekt inom överskådlig tid.
Reacting AB har dock möjlighet att ta emot Din mamma Ida under vissa förutsättningar som enkelt kan sammanfattas som:
Inte vara intagen i sjukvårdande behandling
Inte ha extremt högt blodtryck
Inte haft oförklarliga krampanfall under de senaste tre månaderna
Ha anhörigstöd under all aktuell tid vid anläggningen.
Vara beredd att bedriva reaktiveringsarbete under två pass per dag
Ha boendemöjlighet i nära anslutning till våra aktivitetslokaler
Före ett definitivt accepterande om deltagande i en reaktivering vill vi först ha möjlighet till:
Personligt möte/intervju med anhörig närvarande
Idas medicinlista i nuläget och under de sista två månaderna
Sist upprättad plan för tänkt rehabilitering och uppvisade framsteg
Möjlighet att ta del av journalhandlingar som efterhand upprättats för Ida.
Detta svar får utgöra den första länken oss emellan då det gäller ett ev deltagande i vår verksamhet som skulle innebära en tid av starkt engagemang från anhörigas sida och ett omsorgsfullt bemötande av Din mor Ida där vår personal med stort engagemang skulle göra insatser som kan vara av positivt värde för såväl funktioner som för välbefinnande.
I nuläget vill undertecknad inte ta upp de kostnader som vi vid Reacting skulle vilja ha som ersättning för vårt engagemang.
Med vänliga hälsningar
Kjell-Erik Söder, VD
Reacting AB
Körfältets Centrum
831 38 Östersund, Tel 063-18 12 00, 070-699 73 87
Originalbrevet bifogas här: Bäste Calle Johansson
Om Ida - före stroken
12 februari 2015
Ida Johansson var en livskraftig svensk pensionär innan hon fick sin stroke. Hon var en mycket aktiv och social person:
Ida tog promenader varenda dag. Ofta med pappa och när han inte ville gå gick hon själv.
Hon läste alltid böcker och rekommenderade de böcker hon läste till andra människor i byn.
Hon löste korsord.
Hon hade alltid en bok och ett korsord i sin handväska om hon skulle behöva sitta och vänta någonstans.
Hon gick alltid till biblioteket för att leta efter nya böcker att läsa.
Hon gick alltid i kyrkan. Hon var en mycket hängiven kristen och ville hjälpa alla hon kunde. Hon brydde sig starkt om alla som hade problem.
Hon spelade piano varje dag och hon sjöng varje dag - musik var hennes största passion.
Idas son, Calle Johansson, kommenterar: "Jag undrar också om det är tydligt hur förödande en stroke är och att ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle neka ett strokeoffer den vård som finns, vilket är vad Svenska Strokeförbundet säger, och som borde vara väldigt tydligt för alla som skulle sätta sig i samma situation. Du skulle lida lika mycket om du är gammal som du skulle göra om du är ung av en Stroke. Strokeförbundet, bland andra, sade till och med att de aldrig har hört talas om någon som skulle vägra en person den vård som finns. Alla gör tvärtom: De kämpar för att få ännu mer vård - de vill ha den bästa vården för sina nära och kära."