Brev från Elliott Donnelley

10 september 2012

Datum: Mån, Sep 10, 2012

När jag besökte Calle och hans mamma i Gaddede den 13-17 augusti fann jag att hans mamma var pigg och aktiv och, även om hon inte kunde formulera ord på grund av sin stroke, mycket lyhörd och villig och ivrig att delta i fysisk aktivitet. Hon var mycket medveten om vad som hände och förstod vad folk sa till henne samt följde alla konversationer runt omkring henne.  Jag märkte också på nära håll hur personalen på boendet inte alls var lyhörda för hennes behov.

I motsats till den lokala vårdpersonalens påståenden var Calle mycket respektfull, kärleksfull och omtänksam mot sin mor och var vänlig och respektfull mot anläggningens personal. 

Under mitt besök kom två boende i Gaddede fram till oss och berättade en liknande historia om vanvård från den lokala vårdinrättningens sida.  Modern till den kvinna vi talade med hade inte vårdats ordentligt och utvecklade en infektion som ledde till att hennes ben amputerades. När hon klagade hotade chefssköterskan tydligen henne och hennes mor. När hon lämnade in ett formellt klagomål till de lokala myndigheterna var sjuksköterskan utåt sett mer lyhörd, men vården förändrades inte i sak. De boende var nervösa över att dela med sig av sin historia till oss och var rädda för att uttala sig eftersom de fruktade repressalier.