Miljömagasinet, 27 november 2015 – Ida Johansson

Se också nedan:

https://www.dropbox.com/scl/fi/kv48sfdwvookbkqoj2u25/Min-mamma-har-konsekvent-blivit-v-grad-att-g-p-toaletten-p-plats.pdf?rlkey=5agfgxe4tiwun49zhmyzvyawm&dl=0

Audio:

https://www.dropbox.com/s/gikj1icwtxhs31m/Vanvård och misshandel av stroke-drabbad på Levinsgården i Gäddede.mp4?dl=0

och

https://www.dropbox.com/s/94kgxb73shzzprw/Mobbing%2C%20utfrysning%20och%20vanv%C3%A5rd%20inom%20N%C3%A4rv%C3%A5rd%20Frostviken.mp4?e=1&dl=0

Journaliststudenter grankar Frostviken

November 13, 2015

Skickar här en länk som kanske har ett visst intresse.

Vi har tidigare höjt Gäddede och det lokala engagemanget till skyarna. I dag fick vi se en annan sida. En mörk sida.

Marita Orrmalm Hansson är undersköterska. Hon har tidigare arbetat på Närvården i Gäddede, men allergiproblem tvingade henne att säga upp sig. När hon sedan ville tillbaka var hon inte välkommen. Trots att Närvården var i stora behov av undersköterskor – och Marita, med 17 års erfarenhet, var mer än kvalificerad för arbetet. Vi pratar om Maritas kamp efter svaret på varför hon inte blev anställd – som gjorde henne utfryst, mobbad och till slut tvingade henne att lämna bygden.

Här hittar ni hela artikeln, med tillhörande ljudinslag.

Med vänlig hälsning

Gustaf

Anteckningar från söndagen den 21 juni

23 juni 2015

SÖNDAG 21 JUNI 2015

Jag sa till mamma att jag hade mycket jobb att göra så jag behövde åka hem. Jag har inte kunnat göra min dagbok lätt att söka i på ett tag och jag ligger långt efter de personer jag behöver skriva till. Jag berättade för mamma vad jag gjorde. Hon var glad över det. Men hon var fortfarande helt livrädd för vad jag skulle lämna. Så jag stannade lite längre. Jag hade planerat att åka vid 17-tiden. Men jag stannade till 19.20. Mamma var underbar. Vi åt tillsammans, diskade och pratade. Men när jag försökte gå var hon livrädd. Hon visste vad som väntade. Jag visste också vad som väntade henne. Jag visste också att jag inte kunde stoppa misshandeln även om jag var där, så jag hoppades att jag kunde hjälpa mamma bättre genom att åka hem och arbeta. När jag kom hem ångrade jag att jag åkte. Jag vet att jag har mycket arbete kvar att göra. Och jag vet att jag inte kan stoppa misshandeln genom att vara där med mamma. Men mamma skulle ha känt sig lite tryggare om jag hade varit där och om jag hade kommit in och kramat henne efter misshandeln. Om jag hade suttit vid hennes säng när hon höll på att somna. Jag hoppas att mamma lyckades få en god natt. Och jag hoppas att det arbete jag gjorde genom att åka hem kommer att göra skillnad. Här är några anteckningar från dagen:

* Det var en vacker dag. Efter en hemsk vår och början av sommaren var detta den första riktiga sommardagen. Det var soligt och ingen vind. Det var den första varma dagen. Lite kallt i luften, men solen höll det varmt och det var ingen vind.

* 2:40pm, jag anländer till Levinsgården.

* Mamma ligger i sängen i ett mörkt rum, trots att det är en underbar dag.

* Mamma är glad att se mig. Hon kramar om mig.

* Jag frågar mamma varför hon ligger i sängen i ett mörkt rum. Hon vet inte.

* Jag frågar mamma om hon vill gå upp. Svaret är ja! Det är ingen tvekan. Hon drar av sig filten och försöker ta sig upp ur sängen själv.

* Jag säger till mamma att det är vackert väder ute och frågar om hon vill ta en promenad. Hon är upphetsad över detta.

* Jag säger till personalen att mamma vill gå upp. De är inte särskilt entusiastiska över detta, men det finns andra människor i närheten så de lovar att komma och hjälpa mamma ur sängen.

* Det tar ett tag, men till slut dyker de upp.

* Mamma blir livrädd när hon ser Sven. Hon är verkligen rädd för honom. Jag måste dock gå, eftersom de inte tillåter mig att vara med mamma.

* Det som följer är fruktansvärt även från utsidan av rummet. Mamma skriker av skräck. När jag kan gå in till henne några minuter senare är hon i chock, sitter bara i sin stol och rör sig inte. Var detta verkligen nödvändigt?

* Mamma är glad att se mig, men det tar några minuter för henne att komma tillbaka. Hon är dock glad över att ta en promenad, så vi lämnar kämpade bort.

* 15.00, Vi lämnar Levinsgården. Mamma öppnar dörrarna. Hon är glad när hon kommer ut.

* Vi bestämmer oss för att köpa en glass, så vi går ner till Westbergs. Det visar sig att klockan är några minuter över 15.00, så han har redan stängt. Han är fortfarande inne. Han låser upp dörren och släpper in oss så att vi kan köpa en glass. Verkligen trevligt.

* Jag låter mamma välja sin egen glass. Hon väljer Daimstrut. Jag ber henne att köpa samma till mig, vilket hon gör. Arnold har redan stängt kassan så vi måste komma tillbaka och betala i morgon. Mamma tackar honom när vi går.

* Vi sitter på andra sidan gatan i solen och äter våra glassar. Mamma är väldigt glad. Jag äter upp min glass lite snabbare än hon, så då vill hon dela med sig av resten till mig. Hon är lika generös som hon alltid har varit.

* När vi ätit färdigt slänger mamma soporna i soptunnan.

* Vi tar en promenad till sjön vid hotellet. Sjön är vacker. Mamma njuter verkligen av detta. Hon har inte fått se solen eller vara ute på väldigt länge. Hon är tagen av sjöns och bergens skönhet.

* Vi fortsätter att gå genom campingen på vår väg tillbaka. Mamma är mycket glad över att se människor och djur. När de hälsar på oss hälsar mamma tillbaka.

* När vi går tillbaka träffar vi Margoth Swanström utanför Bilisten. Mamma var inte särskilt entusiastisk över att se henne. Jag vet inte varför. Hon var ändå väldigt artig.

* 16:45, Vi svänger upp mot Levinsgården. Mamma blir ledsen och orolig. Jag berättar för mamma att vi inte har mycket till alternativ just nu. Vi måste åka tillbaka till Levinsgården för att äta middag. Det är väldigt tydligt att mamma inte vill det. Jag säger till mamma att jag arbetar för att hon ska få komma ut från Levinsgården. Hon ser lite hoppfull ut. Men jag berättar också för henne att det finns människor som arbetar hårt för att vägra henne att komma därifrån. Jag berättar för mamma att Margareta (hennes dotter) och pappa vägrar henne att komma ut därifrån. Mamma ser förkrossad ut och skakar på huvudet. När jag återigen säger till henne att vi inte har något annat val än att åka tillbaka till Levinsgården ser hon inte glad ut, men hon protesterar inte.

* 16:50, Vi är tillbaka på Levinsgården. Mamma öppnar dörrarna.

* Jag säger till mamma att hon kan dra sig framåt med hjälp av ledstången om hon vill. Det gör hon. Mamma är fantastisk. Hon världar riktigt hårt och hon gör det riktigt bra. Misshandeln på Levinsgården har varit förödande för henne, men hon har inte gett upp. Hon vill fortfarande träna för att bli bättre. Hon är fantastisk!

* På väg till mammas rum möter vi Märit i korridoren. Hon är jätteglad att se oss. Jag berättar om midsommarhälsningen som Linda skickat till henne och mamma. Både mamma och Märit blir glada över detta. De vill skicka hälsningar tillbaka. Jag tar en bild på dem för att skicka till Linda.

* 17.00, Middagen är inte klar, så mamma och jag går in till hennes rum. Mamma är inte glad över att gå in på sitt rum. Hon ser ängslig och orolig ut. Jag kan inte klandra henne. Vi dricker ett glas vatten och sätter oss vid bordet. Jag berättar för mamma att jag kommer att gå till Gussvattnet för att äta och arbeta när hon får sin middag.

* 17:15, middagen är fortfarande inte klar. Mamma och jag går utanför hennes rum för att ta en titt. De andra boende sitter vid bordet nu, men det finns ingen mat på bordet. Mamma och jag går tillbaka till hennes rum för att vänta tills maten är klar.

* 5:20pm, personalen kommer med mat till mammas rum. Jag säger till dem att jag kommer att gå så det är bättre att låta mamma äta med de andra. Personalen är inte särskilt intresserad av att släppa ut mamma från sitt rum. Det är också mycket tydligt att mamma vill att jag stannar. Så jag bestämmer mig för att stanna och äta med henne.

* Mamma är glad över att jag stannar. Hon är ivrig att dela sin mat med mig. Jag berättar för henne att jag har ställt en burk vita bönor i hennes skåp. Jag ska värma upp dem så att vi kan äta tillsammans.

* Jag smakar lite av mammas mat. Mamma tillagar den bästa biten åt mig och ger den till mig. Maten är helt vidrig. Potatisen är kall och det är resten av maten också. Det varken smakar eller ser gott ut. Jag var ändå väldigt tacksam mot mamma. Hon valde ut den bästa biten och hon tillagade den fint med allt på innan hon gav den till mig. Det var det bästa hon kunde göra.

* 18:00, Vi avslutar middagen. Mamma städar upp på sin tallrik. Hon hjälper till att städa bordet.

* Mamma hjälper till med disken. Jag diskar och hon torkar. Hon lägger undan besticken snyggt i lådan och hon räcker mig tallrikarna och glasen.

* När vi är klara säger jag till mamma igen att jag måste gå och jobba lite. Jag berättar för henne vad jag ska göra. Hon är tacksam för detta, men hon är livrädd när jag är på väg att gå. Jag säger till mamma att jag ska hjälpa henne i TV-rummet så att hon inte behöver vara ensam. Det kanske finns något att titta på på TV:n det kommer att finnas någon som ser om hon behöver något (jag visste att det var en lögn, men det skulle ändå vara en bättre chans att någon skulle bry sig än om hon skulle vara inlåst i sitt rum ensam).

* Jag hjälpte mamma ut till TV-rummet och placerade henne bredvid Boar. Boar är verkligen snäll. När jag försökte gå och mamma var livrädd pratade han med mamma och försökte få henne att känna sig trygg. Mamma var dock helt skräckslagen, så jag bestämde mig för att stanna lite längre hos henne.

* Mamma och jag pratade. Hon förklarade saker mycket tydligt, även utan ord. Jag berättade för henne vad jag hoppades kunna göra och hur jag försöker hjälpa henne att komma därifrån. Hon blev glad när jag förklarade, men hon var fortfarande livrädd varje gång jag försökte gå därifrån. Hon visste vad som väntade henne. Jag kan inte klandra henne för att hon var rädd. Jag visste också vad som väntade henne.

* På vilken normal plats som helst hade jag kunnat stanna hos mamma och göra mitt jobb där, få henne att känna sig trygg och få det sällskap hon ville ha. Men på en normal plats skulle jag inte behöva göra det här arbetet. Det som händer på Levinsgården ska aldrig kunna hända.

* 19:20 lämnade jag mamma på Levinsgården. Mamma var fortfarande livrädd, men hon visade förståelse när jag förklarade vad jag skulle göra. Boar brydde sig mycket och han försökte trösta henne. Det var ändå hjärtskärande att höra mammas skräckslagna skrik när jag gick därifrån.

* När jag åkte tänkte jag att det var det bästa så att jag kunde få lite arbete gjort. Ingen lösning skulle vara bra, men eftersom jag inte har kunnat göra det arbete jag behöver för att hjälpa mamma ut från Levinsgården hoppades jag att det här skulle vara det bästa alternativet - eller åtminstone det minst dåliga alternativet. Så jag gick och bad att mamma skulle få en bra kväll.

* När jag kom hem ångrade jag att jag lämnade henne. Jag vet att jag inte kunde stoppa misshandeln genom att vara där. Med stöd av Britt-Marie Hallin på IVO kommer Levinsgården att fortsätta misshandeln. Min närvaro kommer inte att stoppa dem. Det vet jag. Mamma vet det. Levinsgården har bevisat detta många gånger. Jag vet också att jag behövde tid att skriva detta och annat för att kunna hjälpa mamma. Men jag ångrar fortfarande att jag lämnade henne. Även med de övergrepp som väntade henne hade det kanske varit lättare för henne om jag hade stannat. Och det kunde ha varit mycket lättare för henne om jag hade kommit in och suttit vid hennes säng efter att de var klara. Det skulle ha fått henne att känna sig tryggare, även om jag inte kunde stoppa misshandeln. Nu hoppas jag att mitt skrivande och mitt arbete kommer att hjälpa henne på något sätt.

* Mamma hade några fantastiska timmar när hon fick komma ut ur sin isoleringscell. Hon fick komma ut, få frisk luft, se solen, träffa människor, motionera genom att dra i sig själv, känna sig värdefull genom att hjälpa till, ta hand om andra genom att visa sin generositet, äta glass och ha roligt. Detta är aldrig en populär sak på Levinsgården. Jag undrar vad mamma kommer att behöva möta efter detta. Fler restriktioner? Mer isolering? Mer droger? Mer missbruk? Vilka argument kommer de att använda den här gången?

Se även anteckningar från Mors dag, då de var våldsamma mot henne när hon protesterade mot deras övergrepp. Och även andra anteckningar från juni.

Uppdatering från Calle - 22 mars

27 mars 2015

Söndag 22 mars 2015 kl. 07:27

Gussvattnet 247, 830 90 Gäddede, Sverige

Google Kartor

0.0064, 0.0014 alt: 390m

Växande halvmåne

Fredag den 20 mars 2015

* 17:25, Mamma är i TV-rummet och tittar på TV. Vildsvin och Göte är också där.

* Mamma och jag går in till mammas rum.

* Jag har köpt lite mat som vi packar upp. Jag har inte ätit middag.

* Mamma och jag lagar middag. Jag äter lasagne. Mamma tar en toast och ett glas mjölk.

* Vi diskar tillsammans. Mamma torkar och plockar undan disken. Hon är bäst!

* Vi är trötta båda två, men jag frågar mamma om hon vill se en film. Det vill hon!

* Efter middagen och städningen tittar vi på en film tillsammans. Vi tittar på "Despicable Me".

* Mamma gillar filmen (och det gör jag också).

* 19:20, Personalen kommer in och vill ta med mamma ut på fika. Mamma protesterar. Jag frågar mamma om hon vill fika med mig i rummet. Mamma vill det. Personalen bekräftar att jag inte får fika tillsammans med mamma i matsalen. Mamma vill fika med mig. Personalen går därifrån. Mamma är lättad.

* Vi tittar ytterligare 10 min på filmen. Sedan frågar jag mamma om hon vill ha fika. Det vill hon. Vi pausar filmen för att göra fika.

* Jag berättar för mamma att jag har en överraskning till henne. Mamma blir glad. Hon klappar mig på kinden.

* Jag går till bilen för att hämta färskt hembakat mjukt tunnbröd som Karin Andersson hade bakat på eftermiddagen och som jag hämtade på vägen till mamma.

* Vi gör fika. Mamma hjälper till.

* När jag öppnar det hembakta färska brödet så blir mamma jätteglad.

* Mamma och jag äter det smaskiga brödet med messmör och dricker varm choklad.

* Vi fortsätter att titta på filmen medan vi äter fika. Mamma gillar verkligen filmen och hon skrattar.

* Innan vi är klara med filmen och fikat kommer personalen in för att lägga mamma. Mamma protesterar. Personalen bryr sig inte.

* De drar bort mamma från bordet. Mamma klamrar sig fast vid mig för allt vad hon är värd. Hon håller min hand så hårt hon kan och hon är livrädd.

* Personalen säger åt mig att släppa mammas hand. Jag säger till dem att jag inte håller i henne, vilket de tydligt kan se.

* Personalen använder den kraft hon behöver för att bryta upp mammas hand. Mamma försöker ta tag i mig igen, men hon kan inte. Hon sträcker sig efter mig och skriker medan personalen drar bort henne.

* Mamma är livrädd. Jag skickas ut ur rummet. Jag kan höra mamma skrika i TV-rummet.

* Personalen låter inte mamma gå på toaletten. De bytte bara blöjor men städade inte. Det var en hemsk lukt av kiss i mammas säng när jag kom tillbaka in. Jag kommer tillbaka till det här lite. Dessutom skulle den tid de var i mammas rum inte ha låtit henne gå till badrummet och göra sina behov. Badrumsstolen användes inte heller.

* Medan jag skickades ut Elliott och Mandi ringer mig. Vi pratar när personalen kommer ut och berättar för mig att mamma är klar.

* Jag går in. Mamma är glad att se mig, men det är mycket tydligt att hon är traumatiserad av det som just hänt. Hon luktar också kiss. Jag berättar för mamma att jag pratar med Elliott och Mandi. Mamma är glad.

* Mamma pratar med Elliott och Mandi i telefon.

* Hon är glad att prata med dem, men hon är också rädd och traumatiserad av vad personalen gjorde mot henne.

* Mamma pratar och gråter. Sedan ger hon tillbaka telefonen till mig.

* Jag pratar lite med Elliott och Mandi efter det här. Sedan bestämmer vi att vi ska hålla kontakten senare. Vi lägger på.

* Kisslukten är hemsk. Jag berättar för mamma. Jag undersöker detta lite. Det kommer från under filten. Jag frågar mamma vad hon ska göra.

* Jag vet att personalen inte kommer att bry sig, men hon kan inte ligga i den här lukten. Jag vet också att mamma redan är traumatiserad av personalens behandling. Men vem kan hjälpa till att städa mamma?

* Jag säger till mamma att jag ska be personalen om hjälp. Mamma är orolig, men hon är ok med detta.

* Jag går till kontoret. Jag hittar 4 personer från personalen på kontoret. Jag ber dem om hjälp och berättar om problemet. De är mycket oförskämda.

* Personalen följer med mig för att träffa mamma. De förnekar lukten av kiss i mammas rum!!! De är också extremt oförskämda och de försöker förbjuda mig att undersöka när jag luktar kiss så här. (Tja, mamma ville att jag skulle göra det och jag tror att hon bestämmer. Dessutom, om hon luktar kiss så borde någon ta reda på varför och sedan hjälpa henne). Personalen var oförskämd och galen. De vägrade hjälpa mamma.

* Så vad kan jag göra då?

* Jag säger till mamma att jag är ledsen, men att jag inte kan göra så mycket åt det när jag är ensam och med den personalen på Levinsgården. Jag skulle ha behövt någon hjälp. Men vem?

* Levinsgåden kommer att förneka kisslukten. Om jag försöker hjälpa mamma kommer de att anklaga mig för saker och sätta mamma i ännu värre knipa. Det finns ingen bra lösning så länge hon är på Levinsgården.

* Jag stannade hos mamma tills hon blev lugnare. Vi bad kvällsbön och jag sa godnatt, men jag sa till henne att jag skulle stanna och städa. Sedan diskade jag från vår fika.

* När jag städade och diskade verkade mamma må bra. Hon mådde uppenbarligen bra av att höra mig i rummet. Hon somnade och sov medan jag städade.

* När jag var klar vaknade hon och var lite orolig. Jag sa till henne att jag skulle stanna lite till. Då var hon lugn igen.

* Jag stannade hos mamma en stund. Hon sov. Vid 23-tiden tänkte jag att jag kunde gå.

* Jag kysste mamma godnatt. Hon tittade på mig och hade inget emot att jag gick. Hon vinkade till mig när jag gick.

* Jag lämnade mammas dörr öppen. Jag väntade en stund i korridoren. Allt var lugnt. Sedan gick jag.

22 mars 2015, 13:51

Söndag den 22 mars 2015 kl. 08:48

Gussvattnet 247, 830 90 Gäddede, Sverige

Google Kartor

0.0064, 0.0014 alt: 390m

-4C Måttligt med snö, Luftfuktighet: 92%, Tryck: 1009.0 mbar, Vind: S vid 18 km/h

Växande halvmåne

Lördag den 21 mars 2015

* 12:50, Pappa är hos mamma.

* Pappa förbereder sig för fika med Inger och Reidar, de norska vännerna som kommer kl. 14.00.

* Pappa säger hej till mamma från Gunbritt Örjebo. Mamma är inte intresserad.

* Jag berättade för mamma att jag hade pratat med Elliott, vilket hon visste från kvällen innan. Det fick mammas uppmärksamhet. Jag hälsar mamma från Elliott. Hon blir jätteglad och förväntansfull.

* Jag frågar pappa om han har pratat med Kjell Söder. Han berättar att han gjort det. Jag frågar honom vad resultatet blev. Efter att han pratat om andra saker frågar jag honom igen. Han säger då att mamma inte är välkommen till Östersund. Jag frågar pappa om det är vad Kjell sagt. Pappa säger att Kjell har ställt upp krav som mamma inte uppfyller. Dessutom har Kjell sagt till honom att han är fullbokad de närmaste två åren. Återigen frågade jag om det verkligen var vad Kjell sagt till honom. Sedan började pappa komma med andra skäl till att vägra mamma att åka till Östersund. Bland annat säger han att mammas kompisar inte vill att hon ska åka till Östersund. Jag invände mot det: "Vilken typ av vänner skulle vägra ett strokeoffer vård?". Dessutom har mamma många vänner runt om i världen som stöttar henne att få vård och att bli bättre behandlad.

* Jag frågar pappa om mammas egen vilja betyder något för honom. Det är mycket tydligt vad hon vill.

* Pappa radar upp ett antal lögner, bland annat att mamma behöver vara här för sina sociala kontakter. Men trots att han bor bara 200 meter bort kan han inte ens äta måltiderna med mamma. Sedan är det han som har bett personalen att isolera mamma vid måltiderna och att lägga henne i sängen mitt på dagen mot hennes vilja och bett om att få låsa in henne trots att mamma skriker i panik och är rädd för att bli inlåst. I nästa mening hävdar han att mamma behöver låsas in för att skyddas från de andra boende. Vilken typ av social interaktion är det?

* Det finns många lögner och hans logik fungerar inte. Men han fortsätter att säga att mamma inte uppfyller Kjells krav och att Kjell inte har tid att hjälpa mamma.

* Jag frågar pappa om vi ska ringa Kjell. Pappa vägrar. Sedan frågar jag pappa om vi kan låta mamma åka till Östersund den här veckan för att träffa Kjell. Pappa fortsätter att säga att mamma inte uppfyller kraven. Då säger jag till pappa att vi ska ringa Kjell och bara fråga direkt när vi alla är där (pappa, jag och mamma viktigast av allt). Pappa vill inte att jag ska ringa Kjell, men han vägrar mamma att åka till Östersund med hänvisning till Kjell.

* Jag säger till pappa att jag ska ringa Kjell och att vi kan fråga honom direkt. Pappa protesterar, men jag ringer ändå Kjell.

* Kjell svarar i telefonen. Han har tid att prata med oss.

* Vi sätter på högtalaren så att alla kan höra: jag, mamma och pappa. Vi sitter alla vid bordet med mamma mellan oss. Jag visar mamma telefonen så att hon kan se att vi pratar med Kjell.

* Kjell förklarar kraven och villkoren. Från hans synpunkt finns det inget som hindrar mamma att komma till Östersund för en första intervju och en utvärdering av vad de kan göra för att hjälpa mamma. Mamma är välkommen.

* Jag frågar om vi kan komma ner med mamma den här veckan. Mamma ser glad och hoppfull ut. Mamma är en del av diskussionen.

* Pappa tar telefonen för att prata med Kjell. Jag säger till pappa att behålla telefonen här så att mamma och jag kan vara en del av detta.

* Pappa kommer med löjliga anklagelser om att jag pratar över mammas huvud när det gäller dessa beslut bland annat. Sedan använder han detta för att vägra mamma att åka till Östersund för behandling.

* Mamma blir mycket upprörd när hon lyssnar på pappa. Hon slår pappa två gånger och hon är mycket upprörd på pappa.

* Pappa är arg. Han går därifrån mitt i samtalet. Han tar med sig fikan och ser till att de norska vännerna inte kommer för att hälsa på mamma.

* Jag frågar pappa "Vem är det som pratar ovanför mammas huvud?". Pappa svarar inte.

* Jag frågar pappa om han inte bryr sig om vad mamma vill. Pappa svarar inte.

* Pappa går.

* Jag fortsätter att prata med Kjell. Mamma är inte särskilt missnöjd med att pappa gått. Hon fortsätter att lyssna på mig och Kjell. Ibland tappar hon fokus och gör ljud, men hon slutar när jag berättar att jag fortfarande pratar i telefon. Jag låter högtalaren vara på så att mamma kan höra allt.

* Kjell bekräftar att han hörde pappas argumentering och hur mamma protesterar. Han är glad att han hörde vad pappa sa och hur han vägrar mamma vård. Det tycker han är obehagligt.

* Mamma och jag tillbringar eftermiddagen tillsammans. Vi tar en promenad till Forsgården, vi gör fika tillsammans, vi pratar lite, vi lyssnar på musik och mamma sover lite i sin stol.

* 17:10 kommer personalen och tar med mamma ut på middag. Mamma vaknar. Hon protesterar. Personalen bryr sig inte.

* Personalen sätter mamma ensam vid ett bord. Mamma ser mig när jag går. Hon sitter ensam vid sitt bord och sträcker sig efter mig.

22 mars 2015, 13:51

Cecilia Ericzons försök att få rättvisa genom de svenska domstolarna

4 februari 2015

Cecilia Ericzon är svensk medborgare och vän till Calle Johansson och Ida Johansson. Nedan följer en redogörelse för hennes försök att få rättvisa genom de svenska domstolarna. 

Cecilia tog fallet till den högsta myndigheten inom medicin och vård i Sverige; Socialstyrelsen. 

Hon skrev en erfarenhetsrapport om Levinsgårdens äldreboende till Socialstyrelsen. (Numera heter det IVO.) 

Hon ringde dem också flera gånger och gav dem nya rapporter. 

Efter några månader inspekterade Socialstyrelsen slutligen Levinsgaarden. Deras utredning bekräftade att Levinsgaarden hade gjort fel på flera sätt. De ställde flera krav på hur Levinsgaarden skulle rätta till sina oetiska och olagliga metoder. Levinsgaarden genomförde dock inte dessa förändringar.

När Cecilia återigen rapporterade till dem att Levinsgaarden fortsatte med sina brott, blev Socialstyrelsen mycket passiv. Deras svar var helt enkelt att Levinsgaarden MÅSTE lyda och genomföra förändringarna, men de gjorde ingen uppföljning för att kontrollera om förändringarna faktiskt genomfördes eller inte. 

Cecilia anmälde också personalen och Anders Andersson till JO (Justitieombudsmannen), den rättsinstans till vilken man kan anmäla missförhållanden hos myndigheter som inte följer lagen. JO avslog ärendet med hänvisning till att Socialstyrelsen redan var inkopplad och att det borde räcka. 

Cecilia skrev till olika ministrar inom regeringen, men de svarade att som ministrar är det mot svensk lag för dem att lägga sig i, men önskade lycka till med ärendet.

Den svenska juridiska regeringen - hur är den organiserad? 

    1. Tingsrätt

    2. Hovrätt 

    3. Högsta domstolen 

De flesta ärenden avgörs i Tingsrätten. 

Om du inte är nöjd med deras dom kan du ta det till Hovrätten om de ger dig tillstånd till en ny rättegång. 

Om du inte håller med om deras domar och du får tillstånd kan du ta målet till Högsta domstolen. 

Det finns ingen jury i det svenska domstolsväsendet. 

Det finns domare, advokater och nämndemän, men ingen egentlig jury. Nämndemän är personer med olika typer av utbildning som har valts ut för att vara en person med hög integritet vid rättegångar. Eftersom de deltar i flera fall får de mycket erfarenhet. De lyssnar och domaren kan diskutera fallet med dem men det är domaren som beslutar. 

I fallet med Idas God man fanns det inget tillstånd att ta det längre än till Tingsrätten.

Brev från Lorenz Ilg

16 october 16 2014

Till den det berör: 

Mitt namn är Lorenz Ilg och jag har en personlig bakgrund som advokat/barrister samt domare här i Schweiz. 

Jag har varit i Gäddedde förra gången från 2 till 5 oktober 2014 och besökte Ida Johansson 3 gånger: 3:e, 4:e och 5:e oktober. Jag har tidigare varit på besök 17 till 21 oktober 2012 samt 27 till 30 december 2012. Jag har känt Calle Johansson sedan 1990 och har haft förmånen att arbeta nära honom många gånger och i många olika situationer under de senaste 24 åren. Ida och Gösta träffade jag första gången i Herräng för 20 år sedan, så jag kan säga att jag har känt familjen ett bra tag nu! 

Min egen far drabbades också av flera strokes och bor på ett hem sedan augusti 2013. Så jag har både kunskap och erfarenhet att jämföra med. 

Idag rapporterar jag till er om detta fall av Ida Joansson med allvarlig försummelse av vård, till och med vägran av vård enligt följande:

1. När vi gjorde henne redo för att gå ut på en promenad den 4 oktober 2014, insåg vi när vi bytte hennes strumpor, att hennes fötter inte tvättats på länge, hon hade öppen, öm hud samt svamp på nästan alla hennes tånaglar. Det är uppenbart att anläggningen hon bor på inte tar hand om henne, inte ens grundläggande behov av hygien är uppfyllda!

2. Det är uppenbart att se att hennes tänder inte är väl omhändertagna. Därför har hon svårt att äta självständigt eftersom hon har mycket smärta. Det är mycket tydligt att anläggningen som Ida bor på inte ger den absolut nödvändiga vården, utan istället låter hennes hälsa bli värre och värre!

3. När vi besökte henne på eftermiddagen runt klockan 17 den 4 oktober var hon fortfarande eller igen i sängen, utan någon stimulans. Samma sak hände på morgonen den 5 oktober, när vi försökte besöka henne runt klockan 11: hon låg fortfarande i sängen! Uppenbarligen följs inte alls det schema som utfärdats för hennes rehabilitering! Vi kunde aldrig bevittna någon form av terapi i denna riktning - inte det minsta tecken på det, och varken nu eller 2012! Hur kan en strokepatient inte få någon form av rehabilitering eller terapi, inte ens den minsta form av aktivitet?!!! Ärligt talat, det är svårt att tro att detta ens är möjligt i ett utvecklat land som Sverige!!! Min far fick daglig terapi från allra första början efter sin stroke - och får det fortfarande dagligen!

4. När vi besökte henne på kvällen den 3 oktober 2014 hade hon inte ens ätit middag än, men fick sin natt-fika samtidigt. Så hon blev försummad att mata henne, eller matade henne samtidigt! Det verkar som att anläggningen inte ger henne någon form av regelbundenhet i hennes dag, varken för en daglig rutin i allmänhet eller när det gäller att äta / mata! Hur kan detta vara möjligt i ett utvecklat land som Sverige!

5. Det var väldigt uppenbart att Ida Johansson blir sövd av starka mediciner. Genom en slump hittade vi ett papper i soptunnan som visade att de tagit ut 100 tabletter à 5 mg Imovane den 5 september! Det finns bevis för att hon även får generika av Zopiclone, vilket skulle kunna summera till en ännu högre dos på nästan 7,5 mg Imovane dagligen! Ännu värre är att vi hör att hon har fått detta sedan 2012! Det är internationellt ökänt att Imovane är helt kontraindicerat för strokepatienter (se p.ex.http://www.medsafe.govt.nz/consumers/cmi/i/imovane.pdf, sid 4) och endast bör tas under en kort period, rekommenderat endast i 2 - 4 veckor.

6. Varje gång vi besökte Ida Johansson vid vårt senaste besök den 3, 4 och 5 oktober tog det över 10 minuter innan någon vårdpersonal på anläggningen dök upp efter att Ida ropat på hjälp för att göra sig redo att ens ta emot besökare i sitt rum!

7. Det är anmärkningsvärt, att remissen från den första läkaren som behandlade Ida Johansson på Remonthagen togs tillbaka efter mycket kort tid. Var det på grund av ekonomiska skäl eller under press från några familjemedlemmar? Hur kommer det sig att den medicinska diagnosen av en läkare inte vinner över vissa särskilda intressen av antingen familjemedlemmar eller ekonomiska intressen (som t.ex. att inte ge en äldre strokepatient den behandling de behöver och de har betalat för under hennes livstid)?

8. Även om jag känner Göste Johansson och har haft bra kontakter med honom före Idas stroke verkar det helt klart att han inte klarar av jobbet att vara en god man för Ida och har äventyrat sin fru genom att inte ordentligt övervaka hennes behandling eller stå upp för vad jag har sett vara hennes felaktiga behandling och vård. Jag har förstått att en polisanmälan har lämnats in även mot Gösta. Baserat på min kunskap om den nuvarande situationen tror jag att det är i Idas bästa intresse att en ny god man hittas som är kapabel att se efter Idas bästa intresse.

9. Jag förstår också att Anders Andersson, ordförande i Östersunds kommun, har varit involverad i processen att nominera Gösta som den gode mannen, och till och med varit närvarande personligen. Detta förefaller helt olämpligt och gränsar till korruption. Jag är djupt oroad över att inte bara Ida Johanson behandlas illa utan att det svenska hälso- och sjukvårdssystemet och det straffrättsliga systemet inte hanterar detta fall på ett korrekt sätt.

Jag ifrågasätter också starkt ledningen för anläggningen Levinsgarden.

Jag vill starkt uppmuntra dig att agera snabbt för att rätta till denna situation och att hålla dem ansvariga för Idas dåliga vård och vad jag har sett vara hennes pågående misshandel.

Med vänlig hälsning 

Lorenz Ilg

Maeve Hunters dagbok om de övergrepp hon bevittnade när hon bodde i Gaddede i 2 månader

2 october 2014

https://myobservationsofhumans.wordpress.com/2014/09/26/chapter-1-abuse/