Förslag till klagomålsskrivelse

25 februari 2015 Mandi

Till vem det kan beröra, 

Jag skulle vilja ta upp fallet med Ida Johansson som lider av fysisk, mental och känslomässig äldre misshandel på vårdhemmet i Levinsgården, Gaddede, Sverige. 

Jag är en objektiv observatör och jag måste tala ut eftersom det som händer med denna kvinna är olagligt och kränker hennes (och de andra boendes) mänskliga rättigheter. 

Ida Johansson, 92 år gammal, drabbades av en stroke i juni 2012. Hennes man och dotter nekade henne rehabilitering efter stroken. Hon flyttades till äldreboendet Levinsgården i Gäddede, den by hon bodde i, där hon nu misshandlas enligt följande: 

- Ida nekas rehabiliteringsbehandling efter stroke. 

- Patienterna tvingas tillbringa större delen av sin tid i sängen. Sängläge är motsatsen till rekommenderad strokerehabilitering. De har ingen fysisk eller mental stimulans; de mörka rummen de vistas i leder till depression och känslor av ensamhet. 

- Dörrarna är ofta låsta och det har förekommit fall där boende har blivit fysiskt fasthållna. 

- Patienter lämnas att urinera och bajsa på sig själva i sängen. De får ofta ingen hjälp trots att de ropar på hjälp och lämnas att ligga i sängen i flera timmar i sträck. 

- Ida tvingas ligga i sängen hela dagen och natten, vilket orsakar henne fysisk smärta. 

- Ida och de andra boende är starkt medicinerade, till den grad att de är meningslösa. Medicineringen registreras ofta inte eftersom doserna överstiger vad någon medicinsk tidskrift anser vara lämpligt. 

- Sedan september 2014 har Ida fått 7,5 mg Imovane dagligen. Imovane (en sömntablett) kan vara mycket beroendeframkallande. Det är också potentiellt dödligt för ett strokeoffer som lider av sömnapné. Idas kommunikation har blivit alltmer obegriplig i takt med att dosen av Imovane som hon ges har ökat. 

- Ida Johanssons allmänna hälsa upprätthålls inte. Hon har till exempel obehandlade hud- och tånagelinfektioner. 

- Idas munhälsa upprätthålls inte. Hon har tappat tänder, har tandvärk och har nu svårt att äta. Risken att utveckla en infektion som kan vara livshotande för en 92-åring är en risk som måste tas på allvar. 

- Idas smärta är sådan att hon gråter och skriker. 

- Personalen konverserar inte normalt eller socialt med Ida eller någon av de boende. De ignorerar Ida och de andra patienterna. De pratar över dem, som man pratar om ett djur eller ett föremål. Personalen visar ingen respekt för de boende. 

- Ida behandlas som om hon inte hade någon mental kapacitet; hennes uttryck för att tycka om eller ogilla, samtycka eller invända, vara rädd eller glad ignoreras.

Det som sker på Levinsgården bryter mot både svensk och europeisk lag och kränker de boendes grundläggande mänskliga rättigheter. 

Ida får stöd av sin son Calle, som har försökt att föra hennes talan sedan hon fick sin stroke. Byn har dock uteslutit honom för att han har ifrågasatt rutinerna på vårdhemmet. 

Calle har arbetat i två år för att uppmärksamma myndigheterna på sin oro över hur Levinsgården behandlar de boende. Han har ännu inte fått något tillfredsställande svar på sin oro. 

Ingen ska behöva skyddas av dem som påstår sig ge vård, vare sig de är vårdpersonal, "god man" eller familj. 

På uppdrag av Ida Johansson och de andra lidande boende på Levinsgården, vänligen vidta åtgärder och se till att detta missbruk får ett slut.

Med vänlig hälsning,