Press Release - Swedish
Vanvård i kommunalt äldreboende
Vinster inom vården var en stor fråga i senaste valet, där många hävdade att kapitalbolag gör sina vinster genom att sänka standarden. Tyvärr är kommunal vård utan vinstintresse ingen garanti för hög kvalité, vilket Ida Johansson (92) bittert fått erfara.
Ida bor på särskilda boendet Levinsgården i norra Jämtland efter att ha fått en stroke sommaren 2012. Hon tappade då talförmågan men har sin mentala förmåga intakt, och kan göra sig förstådd om man ger henne tid och möjlighet. Efter att Idas son Calle Johansson upprepade gånger har påtalat brister i omvårdnaden så har det uppstått en mycket konfliktfylld situation på Levinsgården, där Ida och även andra boende misshandlas fysiskt och psykiskt av personalen. Calle försöker hjälpa sin mor men motarbetas både av personal och andra anhöriga, bland annat genom att betrakta honom som ett arbetsmiljöproblem. Det verkar råda en kultur där man håller varandra om ryggen och sopar problemen under mattan; hellre tiga och titta bort än riskera att mista jobbet. Många besökare har vittnat om den bristfälliga situationen på Levinsgården. Exemplen är många:
Ida tvingas ligga i sängen större delen av tiden, mot sin vilja. Även andra boende lämnas på sina rum större delen av dagen, och eftersom de inte har tillgång till några aktiviteter, fysisk eller psykisk stimuli så har de i praktiken inget val. Rummen är ljudisolerade och tidvis låsta. Överdriven vila har generellt negativa hälsoeffekter och är mot etablerad praxis för behandling av strokepatienter [1]. Isolering (för Ida ofta i mörker) ger också risk för depression [2].
Ida får inte komma på toaletten när hon vill och tvingas ofta göra sina behov i sängen, och ibland ligga i sin egen avföring i timmar. Detta är naturligtvis psykiskt nedbrytande och dessutom en infektionsrisk. Dessa förhållanden har vi sett gälla även för andra boende.
Ida får stora doser av sömntabletter (sedativ), vilket ofta gör henne klumpig och förvirrad.
Idas hälsa har förfallit; hon har obehandlade lung-, hud- och tåinfektioner.
Hon får bristfällig munvård, ofta slarvas det med tandborsningen och under de senaste två åren på Levinsgården så har hon tappat ett flertal tänder, och har svårt att äta eftersom hon har så ont i munnen. Detta kan ge infektioner som kan vara livsfarliga vid hennes ålder [3].
En stor del av personalen visar ingen respekt mot Ida och de andra boende, de pratar över huvudet på dem, lyfter och flyttar på dem utan förvarning eller förklaring till vad de gör, och konverserar i princip aldrig med dem i normal samtalston.
Måltiderna, som borde vara en livsviktig social mötesplats för de boende, sker i tystnad, övervakad av personal, som knappt pratar med dem, och besökare får inte vara med utan tvingas gå därifrån.
Ida behandlas av personalen och en del av sina anhöriga som om hon inte hade någon mental kapacitet överhuvudtaget, trots att hon tydligt kan visa samtycke eller ogillande. Detta tar man oftast inte hänsyn till.
Ida, som är djupt troende, får emellanåt inte vara med på söndagens gudstjänster eftersom personalen uppfattar hennes entusiastiska sång som ”störande”.
Mandi Gould, en vän till Ida, som från Kanade koordinerar försöken att stötta henne, säger: ”Vad som pågår här har chockat oss och gjort oss väldigt upprörda. Ida har drogats, med personalens bekvämlighet som enda synbara anledning. Hon har hållits isolerad i sin säng, i mörker, under större delen av dagen. Levinsgårdens sjukvård är försumbar och personalen verkar helt enkelt inte bry sig. Våra försök att rapportera vanvården har varit fruktlösa. Vem som helst som sett vad vi sett skulle bli chockade av dessa brott mot de mänskliga rättigheterna. När du lämnar en anhörig till ett vårdhem är det allra minsta du förväntar dig omvårdnad och sympati. Vi har inte sett Ida få någotdera. ”
Calles försök att lyfta problemen hos kommunen och andra lokala myndigheter har varit fruktlösa. Flera anmälningar till socialstyrelsen har gjorts, vilket förutom ett föreläggande om att åtgärda Idas tandhälsa inte gett något resultat. Tvärtom så har konflikterna och misshandeln av Ida tilltagit, liksom trakasserierna och hoten mot Calle. Lokala medier har kontaktats i frågan utan resultat.
Vänner till Ida och Calle Johansson, av vilka en del nu befinner sig i Gäddede eller har besökt Ida på Levinsgården under de gångna två åren, har nu börjat uppvakta politiker, internationella medier och internationella människorättsorganisationer för att få till stånd en förbättring.
Meurman JH, Hämäläinen P. Gerodontology. 2006 Mar;23(1):316. Review. Oral health and morbidity implications of oral infections on the elderly. PMID: 6433636 [PubMed indexed for MEDLINE] Retrieved from http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16433636
Kontakta Calle Johansson för ytterligare information:
callej@live.com, +1 (415) 996-7934
