Anteckningar från söndagen den 21 juni

23 juni 2015

SUNDAY JUNE 21, 2015

…Jag sa till mamma att jag hade mycket jobb att göra så jag behövde åka hem. Jag har inte kunnat göra min dagbok lätt att söka i på ett tag och jag ligger långt efter de personer jag behöver skriva till. Jag berättade för mamma vad jag gjorde. Hon var glad över det. Men hon var fortfarande helt livrädd för vad jag skulle lämna. Så jag stannade lite längre. Jag hade planerat att åka vid 17-tiden. Men jag stannade till 19.20. Mamma var underbar. Vi åt tillsammans, diskade och pratade. Men när jag försökte gå var hon livrädd. Hon visste vad som väntade. Jag visste också vad som väntade henne. Jag visste också att jag inte kunde stoppa misshandeln även om jag var där, så jag hoppades att jag kunde hjälpa mamma bättre genom att åka hem och arbeta. När jag kom hem ångrade jag att jag åkte. Jag vet att jag har mycket arbete kvar att göra. Och jag vet att jag inte kan stoppa misshandeln genom att vara där med mamma. Men mamma skulle ha känt sig lite tryggare om jag hade varit där och om jag hade kommit in och kramat henne efter misshandeln. Om jag hade suttit vid hennes säng när hon höll på att somna. Jag hoppas att mamma lyckades få en god natt. Och jag hoppas att det arbete jag gjorde genom att åka hem kommer att göra skillnad. Här är några anteckningar från dagen:

* Det var en vacker dag. Efter en hemsk vår och början av sommaren var detta den första riktiga sommardagen. Det var soligt och ingen vind. Det var den första varma dagen. Lite kallt i luften, men solen höll det varmt och det var ingen vind.

* 2:40pm, jag anländer till Levinsgården.

* Mamma ligger i sängen i ett mörkt rum, trots att det är en underbar dag.

* Mamma är glad att se mig. Hon kramar om mig.

* Jag frågar mamma varför hon ligger i sängen i ett mörkt rum. Hon vet inte.

* Jag frågar mamma om hon vill gå upp. Svaret är ja! Det är ingen tvekan. Hon drar av sig filten och försöker ta sig upp ur sängen själv.

* Jag säger till mamma att det är vackert väder ute och frågar om hon vill ta en promenad. Hon är upphetsad över detta.

* Jag säger till personalen att mamma vill gå upp. De är inte särskilt entusiastiska över detta, men det finns andra människor i närheten så de lovar att komma och hjälpa mamma ur sängen.

* Det tar ett tag, men till slut dyker de upp.

* Mamma blir livrädd när hon ser Sven. Hon är verkligen rädd för honom. Jag måste dock gå, eftersom de inte tillåter mig att vara med mamma.

* Det som följer är fruktansvärt även från utsidan av rummet. Mamma skriker av skräck. När jag kan gå in till henne några minuter senare är hon i chock, sitter bara i sin stol och rör sig inte. Var detta verkligen nödvändigt?

* Mamma är glad att se mig, men det tar några minuter för henne att komma tillbaka. Hon är dock glad över att ta en promenad, så vi lämnar kämpade bort.

* 15.00, Vi lämnar Levinsgården. Mamma öppnar dörrarna. Hon är glad när hon kommer ut.

* Vi bestämmer oss för att köpa en glass, så vi går ner till Westbergs. Det visar sig att klockan är några minuter över 15.00, så han har redan stängt. Han är fortfarande inne. Han låser upp dörren och släpper in oss så att vi kan köpa en glass. Verkligen trevligt.

* Jag låter mamma välja sin egen glass. Hon väljer Daimstrut. Jag ber henne att köpa samma till mig, vilket hon gör. Arnold har redan stängt kassan så vi måste komma tillbaka och betala i morgon. Mamma tackar honom när vi går.

* Vi sitter på andra sidan gatan i solen och äter våra glassar. Mamma är väldigt glad. Jag äter upp min glass lite snabbare än hon, så då vill hon dela med sig av resten till mig. Hon är lika generös som hon alltid har varit.

* När vi ätit färdigt slänger mamma soporna i soptunnan.

* Vi tar en promenad till sjön vid hotellet. Sjön är vacker. Mamma njuter verkligen av detta. Hon har inte fått se solen eller vara ute på väldigt länge. Hon är tagen av sjöns och bergens skönhet.

* Vi fortsätter att gå genom campingen på vår väg tillbaka. Mamma är mycket glad över att se människor och djur. När de hälsar på oss hälsar mamma tillbaka.

* När vi går tillbaka träffar vi Margoth Swanström utanför Bilisten. Mamma var inte särskilt entusiastisk över att se henne. Jag vet inte varför. Hon var ändå väldigt artig.

* 16:45, Vi svänger upp mot Levinsgården. Mamma blir ledsen och orolig. Jag berättar för mamma att vi inte har mycket till alternativ just nu. Vi måste åka tillbaka till Levinsgården för att äta middag. Det är väldigt tydligt att mamma inte vill det. Jag säger till mamma att jag arbetar för att hon ska få komma ut från Levinsgården. Hon ser lite hoppfull ut. Men jag berättar också för henne att det finns människor som arbetar hårt för att vägra henne att komma därifrån. Jag berättar för mamma att Margareta (hennes dotter) och pappa vägrar henne att komma ut därifrån. Mamma ser förkrossad ut och skakar på huvudet. När jag återigen säger till henne att vi inte har något annat val än att åka tillbaka till Levinsgården ser hon inte glad ut, men hon protesterar inte.

* 16:50, Vi är tillbaka på Levinsgården. Mamma öppnar dörrarna.

* Jag säger till mamma att hon kan dra sig framåt med hjälp av ledstången om hon vill. Det gör hon. Mamma är fantastisk. Hon världar riktigt hårt och hon gör det riktigt bra. Misshandeln på Levinsgården har varit förödande för henne, men hon har inte gett upp. Hon vill fortfarande träna för att bli bättre. Hon är fantastisk!

* På väg till mammas rum möter vi Märit i korridoren. Hon är jätteglad att se oss. Jag berättar om midsommarhälsningen som Linda skickat till henne och mamma. Både mamma och Märit blir glada över detta. De vill skicka hälsningar tillbaka. Jag tar en bild på dem för att skicka till Linda.

* 17.00, Middagen är inte klar, så mamma och jag går in till hennes rum. Mamma är inte glad över att gå in på sitt rum. Hon ser ängslig och orolig ut. Jag kan inte klandra henne. Vi dricker ett glas vatten och sätter oss vid bordet. Jag berättar för mamma att jag kommer att gå till Gussvattnet för att äta och arbeta när hon får sin middag.

* 17:15, middagen är fortfarande inte klar. Mamma och jag går utanför hennes rum för att ta en titt. De andra boende sitter vid bordet nu, men det finns ingen mat på bordet. Mamma och jag går tillbaka till hennes rum för att vänta tills maten är klar.

* 5:20pm, personalen kommer med mat till mammas rum. Jag säger till dem att jag kommer att gå så det är bättre att låta mamma äta med de andra. Personalen är inte särskilt intresserad av att släppa ut mamma från sitt rum. Det är också mycket tydligt att mamma vill att jag stannar. Så jag bestämmer mig för att stanna och äta med henne.

* Mamma är glad över att jag stannar. Hon är ivrig att dela sin mat med mig. Jag berättar för henne att jag har ställt en burk vita bönor i hennes skåp. Jag ska värma upp dem så att vi kan äta tillsammans.

* Jag smakar lite av mammas mat. Mamma tillagar den bästa biten åt mig och ger den till mig. Maten är helt vidrig. Potatisen är kall och det är resten av maten också. Det varken smakar eller ser gott ut. Jag var ändå väldigt tacksam mot mamma. Hon valde ut den bästa biten och hon tillagade den fint med allt på innan hon gav den till mig. Det var det bästa hon kunde göra.

* 18:00, Vi avslutar middagen. Mamma städar upp på sin tallrik. Hon hjälper till att städa bordet.

* Mamma hjälper till med disken. Jag diskar och hon torkar. Hon lägger undan besticken snyggt i lådan och hon räcker mig tallrikarna och glasen.

* När vi är klara säger jag till mamma igen att jag måste gå och jobba lite. Jag berättar för henne vad jag ska göra. Hon är tacksam för detta, men hon är livrädd när jag är på väg att gå. Jag säger till mamma att jag ska hjälpa henne i TV-rummet så att hon inte behöver vara ensam. Det kanske finns något att titta på på TV:n det kommer att finnas någon som ser om hon behöver något (jag visste att det var en lögn, men det skulle ändå vara en bättre chans att någon skulle bry sig än om hon skulle vara inlåst i sitt rum ensam).

* Jag hjälpte mamma ut till TV-rummet och placerade henne bredvid Boar. Boar är verkligen snäll. När jag försökte gå och mamma var livrädd pratade han med mamma och försökte få henne att känna sig trygg. Mamma var dock helt skräckslagen, så jag bestämde mig för att stanna lite längre hos henne.

* Mamma och jag pratade. Hon förklarade saker mycket tydligt, även utan ord. Jag berättade för henne vad jag hoppades kunna göra och hur jag försöker hjälpa henne att komma därifrån. Hon blev glad när jag förklarade, men hon var fortfarande livrädd varje gång jag försökte gå därifrån. Hon visste vad som väntade henne. Jag kan inte klandra henne för att hon var rädd. Jag visste också vad som väntade henne.

* På vilken normal plats som helst hade jag kunnat stanna hos mamma och göra mitt jobb där, få henne att känna sig trygg och få det sällskap hon ville ha. Men på en normal plats skulle jag inte behöva göra det här arbetet. Det som händer på Levinsgården ska aldrig kunna hända.

* 19:20 lämnade jag mamma på Levinsgården. Mamma var fortfarande livrädd, men hon visade förståelse när jag förklarade vad jag skulle göra. Boar brydde sig mycket och han försökte trösta henne. Det var ändå hjärtskärande att höra mammas skräckslagna skrik när jag gick därifrån.

* När jag åkte tänkte jag att det var det bästa så att jag kunde få lite arbete gjort. Ingen lösning skulle vara bra, men eftersom jag inte har kunnat göra det arbete jag behöver för att hjälpa mamma ut från Levinsgården hoppades jag att det här skulle vara det bästa alternativet - eller åtminstone det minst dåliga alternativet. Så jag gick och bad att mamma skulle få en bra kväll.

* När jag kom hem ångrade jag att jag lämnade henne. Jag vet att jag inte kunde stoppa misshandeln genom att vara där. Med stöd av Britt-Marie Hallin på IVO kommer Levinsgården att fortsätta misshandeln. Min närvaro kommer inte att stoppa dem. Det vet jag. Mamma vet det. Levinsgården har bevisat detta många gånger. Jag vet också att jag behövde tid att skriva detta och annat för att kunna hjälpa mamma. Men jag ångrar fortfarande att jag lämnade henne. Även med de övergrepp som väntade henne hade det kanske varit lättare för henne om jag hade stannat. Och det kunde ha varit mycket lättare för henne om jag hade kommit in och suttit vid hennes säng efter att de var klara. Det skulle ha fått henne att känna sig tryggare, även om jag inte kunde stoppa misshandeln. Nu hoppas jag att mitt skrivande och mitt arbete kommer att hjälpa henne på något sätt.

* Mamma hade några fantastiska timmar när hon fick komma ut ur sin isoleringscell. Hon fick komma ut, få frisk luft, se solen, träffa människor, motionera genom att dra i sig själv, känna sig värdefull genom att hjälpa till, ta hand om andra genom att visa sin generositet, äta glass och ha roligt. Detta är aldrig en populär sak på Levinsgården. Jag undrar vad mamma kommer att behöva möta efter detta. Fler restriktioner? Mer isolering? Mer droger? Mer missbruk? Vilka argument kommer de att använda den här gången?

Se även anteckningar från Mors dag, då de var våldsamma mot henne när hon protesterade mot deras övergrepp. Och även andra anteckningar från juni.