Uppdatering 16 juni (svenska)
16 juni 2015
Här är några exempel från Levinsgården:
Förlamad efter en Stroke ges en dam Lactulose, vilket är gasbildande. Damen vrider sig så mycket hon kan i fruktasvärda plågor. Men hon ligger på ryggen och kan inte få ut gaserna. Magen sväller upp. Hon gråter och skriker av smärta. Hon stängs in liggande på ryggen i grymma plågor hela natten. Hon kan inte röra sig eller få ut gaserna. Hon gråter och skriker instängd på rummet. Svetten rinner i pannan av de svåra smärtorna. Men hon är instängd hela natten. Varje minut måste ha varit en evighet av plågor. Damen i fråga var 89 år. Förutom de grymma obeskrivliga plågorna under timmar som var evigheter utsattes hon för stor livsfara då gaser hos äldre personer kan ge hjärtstillestånd.
Förlamad och med svälgproblem efter en Stroke där hon förvägrats vård placeras en 90-årig dam den 3 november på rygg efter att hon har blivit kräksjuk. Hon låses in ensam på rummet liggande på rygg. Hon vet att hon inte kan vrida sig om hon skulle behöva kräkas. Hon vet att ingen kan höra hennes rop på hjälp där hon ligger inlåst bakom en ljudisolerad dörr. Hon vet att hon ofta sätter i halsen eftersom hennes svaljfunktion har blivit försämrad av Stroken. Hon vet att hon kommer att behöva kräkas – men hon vet inte när. Det enda hon vet är att när hon behöver kräkas kommer hon nog att kvävas i hennes egna spyor. Hon kräks under natten. Hon har spyor över ansikte, hals, hår och på kudde. Hon överlever, men hon får ligga i sina spyor under natten. Hon är svårt traumatisera av det hon utsatts för. Men hon överlevde…
Förlamad efter en Stroke och med svårigheter att själv borsta sina tänder vägrar personalen att hjälp en 89-årig dam med sina tänder. Hon har fruktansvärd andedräkt på dagarna och hennes obehag i munnen är tydliga. Redan inom en månad börjar hon få fruktansvärd tandvärk. Men hon är förlamad. Hon kan inte ta sig någonstans själv. Hon gråter i smärta, men personalen vägrar att ta henne till tandläkare. Hon har sådana fruktansvärda plågor att hon inte vet var hon ska ta vägen. Men hon är förlamad och hon kan inte ta sig någonstans. Hon kan bara sitta i sin rullstol med dessa grymma plågor som skulle göra vem som helst galen. Hon gråter av obeskrivlig smärta. Efter ytterligare ett par månader börjar hennes tänder lossna och hon har inflammation i tandköttet. Hon har mycket svårt att äta och skriker ibland av plåga när hon försöker tugga något. Då tar personalen henne bort från matbordet och låser in henne på rummet bakom en ljudisolerad dörr där hon ensam sitter i rullstolen och skriker och gråter i obeskrivliga plågor från hennes håliga lösa tänder och inflammationer i tandköttet. Om hon inte äter eller om hon gråter eller skriker av smärta bestraffas hon med isolering – ofta i mörkt rum – tills hon har blivit ”snäll”.
Och hur kommer det sig att de äldre kan bli utsatta för hot om att plågorna ska upprepas utan anledning eller att de ska sättas i isolering ifall de inte kan utföra något som inte står i deras makt?